Nu började tankarna spridas och jag fick för mig att skriva ett inlägg om min bästa kompis sedan 15år tillbaka?. 

Ni förstår, genom ett liv så har man ju massor av olika kompisar, allt börjar ju med barndoms kompisen: Första gången man träffades så var man bästisar och gör allt med varandra, det var då man inte visste vart det skulle leda. Man visste bara en sak, det var att kompisen brevid en var den man trode aldrig skulle länma än och man visste inte enns vad bråka var, för på den tiden var att bråka att man ville ha samma docka. Sedan kommer den tiden när killar, smink och skvaller var på toppen! Det är då barndoms kompisen försvinner och det börjar gruppera sig. Det var då när man börja lägga lappar i den snygga killens bänk på rasterna och det var då man tyckte det var jätte pinsamt att säga att vem man var kär i. Sedan kommer dom hära jävla tonåren, domma åren när man alltid  ska vara störst, bäst och vackrast, man ska klä sig efter det som kallas mode och ingen har egen stil, man plattar håret varje dag eller sätter upp håret i en bulle, annars är det ju skandal, eller? man får inte gå i navel-linne och shorts, för då är man tydligen slampig. Att ha "för mycket" smink, blont hår, tajta kläder och ett starkt självförtroende, då blev man bitch eller fjortis? Man ska snacka skit om folk som har gjort sina egna val och har gjort det som dom tycker är rätt för sig själva, man måste ju ha något att prata om och det är just att man ska trycka ner andra människor som får höra detta från en annan käft och bli sårad så man bara vill bli glömd och gömd för alltid. Tjejer förstör andras förhållanden bara för att få den snyggaste killen. Att bråka nu är absolut inte som då och att ta upp det är bara patetiskt, för oftast så är det igentligen ingentingen att enns bråka om. Man blir vilse ledd till sprit, cigg och det kan tillockmed sluta att det inte räcker med det så man provar på droger och många fastnar faktist i det, missbrukandet av knark har ökat föör mycket bland åldrar 15+ och jag förstår inte hur man kan vara så missnöjd med sig själv att man börjar med sånt. Vuxna förväntar sig att man ska klara av att visa ansvar och sköta sig, men igentligen vill vi fortfarande rita på väggar, kasta vattenbalonger, riva sönder provet mitt framför ögonen på läraren och gå där ifrån, limma nyckel-hålen på skolans dörrar så att läraren inte kommer in i klassrummet och massor av rackartyg! men man gör det inte, varför då? Jo för ingen kan ju respektera att vi fortfarande är unga... Men det finns en person som har gjort så att jag har lika kul som när vi var små och vi bråkar alltid på vårat lilla egna vis. Visst vi är faktist aldrig med varandra längre, för hon har valt att gå en väg som att utnytja livet förfullt, hon festar och har kul, hon är ute hela nätterna  med kompisar och raggar killar. Det är jätte roligt att leva så. Hon har helt enkelt valt att vara en riktig Party Pingla och tänka på dom jobbiga delarna av livet lite senare ;) Jag har valt att ta det jobbiga först och ha kul sedan, Jag har valt att sköta mig vara hemma innan 23.00 och att få min dröm i uppfyllelse som står i mitt stall och jag vet bara att jag älskar honom mest av allt nästan och han är min bästa vän som inte säger nått, men han kan trösta mig i vilket fall om det nu någonsin skulle behövas då jag är en lycklig människa, jag har alltså blivit en riktig skogsmulle. Med världens bästa familj och världens bästa vänner och världens bästa häst så kan man inte få det så mycket bättre! Jag skulle mer änn gärna vilja kunna parta med min bästa kompis men jag har ju valt en annan stig och kanske leder till en väg som gör så att vi står där en dag ;) Men nu känns det som det är bra som det är. Och jag vill bara säga hur mycket jag tycker om min bästa kompis som mer är som en syster för mig faktist och vi är väldigt olika men samtidigt så är vi väldigt lika, för annars så hade vi inte kunnat hålla ihop så länge som vi har gjort, snart 16år, det är faktist inte illa för att det hade kunnat lika gärna slutat för 6 år sedan, för så som jag om hon har bråkat, vi kunde lätt ha dödat varandra känns det som men det var nog lite för mycket vänskap i det hela som hindrade det. Vill tillängna denna text till min underbara kompis Nicole Guttke, som jag nog har gjort exakt allt med som man skulle ha hunnit på dessa år, men jag har önskat att vi hade hunnit med mer, och jag hoppas det blir mer dess utom. Hon skulle kunna hata mig och avsky mig men dom minnen vi har så kommer jag alltid tänka på dom bra stunderna och dom stunderna vi har suttit och gråtit i varandras händer och dom gånger vi inte har kunnat sluta skratta utan att enns veta vad vi skrattar åt och dom gångerna vi har skrikit år varandra så att rösten har tagit slut och dom gångerna vi har sovit över hos varandra i veckor för vi inte ville lämna varandra, detta är bara en liten text om hur vi har hafft det och allt detta i texten har vi gått igenom tillsammans och så mycket mer. Jag och Nicole har hafft våra dö-perioder då vi inte enns sms:ar varandra på mer än 1 månad men bara för det betyder det inte att vi inte är bästisar. Jag vet faktist inte hur jag ska avrunda detta inlägg för det finns så himla mycket mer att skriva om, men det får väll bli en "part 2" någon gång ;) Vill bara såga en sak till , jag älskar min syster, kompis eller bästa vän eller vad man ska kalla henne, kan man inte blanda ihop ett ord? bästsyskovän? Ne, vi skiter nog i det ;) Älskar dig Polar'n!!!