Tjena! 
Jag har aldrig sagt något om att jag inte älskar min häst och jag lär aldrig säga något annat, jag älskar min häst! Idag när jag tränade för Johanna så började inte det direkt bra... Jag kom inte enns in i ridhuset, det var typ inte sådär den kaxiga Zwever som visa upp sig... utan han var mer att han såg spöken överallt. Han var rädd för exakt allt! Johanna fick leda in honom till ridhuset. Och när vi väl var där inne så var allt annat läskigt istället, i detta fall så var det inget att spänna sig för och hoppa till för men han gjorde det endå. Jag menar, väggar och duvor kan ju faktiskt äta upp en och anfalla honom. Haha, tönt... Men när han väl börjar slapna av lite och frusta lite så började, det gick ganska snabbt när vi lyckades komma igång. Det var Ett kryss och ett litet räcke som sedan blev oxer med 22 meter imellan, men Zwever tyckte inte att det spelade någon roll att hinderna var låga vi hoppar två meter över endå. Hehe. Tanken var att "förvirra" honom lite så vi gjorde så att jag la en volt mitt imellan hinderna ibland och ibland rida rakt fram, detta gjorde så han inte visste riktigt om han skulle svänga in på volten eller om han skulle sattsa rakt fram, då var han ju tvungen att lyssna på mig helt enkelt, vilket fungerade ortoligt bra i slutet, vi kom till och med för nära en gång så han fick ta i riktigt ordentligt. Det var nog första gången jag gjorde det med honom. Jag tror den sista gången låg oxern på ca 100-115cm. Zwever var otroligt duktig! Det skönaste att veta med honom är att jag vet att han inte stannar, hur fel man än kommer. I morgon så blir det ett skritt-pass med tanke på hur duktig han var idag. 

Good night!