Har tagit mig tid att skriva detta inlägget nu då att jag har tänkt på länge att skriva om drömmar, tankar och mål. 
Igentlgen så ska jag inte sitta vid datorn då jag fick någon förkyldning inatt så jag är sjukskriven, men aja. 

Enda sedan jag ville börja rida när jag var 5år så har jag gått på ridskola och då var det redan efter första ridlektionen har jag alltid haft drömmar om egen ponny/häst och jag har aldrig tröttnat på den tanken. Jag har alltid varit mål-medveten och har alltid tänkt stenhårt att jag ska lyckas! Jag har kompisar som har varit uppvuxna med hästar och bott på hästgård hela sitt liv och dom vet ju ingentligen inte vad stort det är att gått och drömt och kämpat om att få en egen häst som i mitt fall 10år. Visst det kom tider som man insåg att "Jag kommer aldrig få en häst" och då kunde jag varit deprimerad i 2-3 dagar och tillockmed börja gråta. Både mamma och pappa sa den klassikern: 

- Det löser sig, det kommer bli bra osv. 
Men man visste själv att dom säger så bara för att göra en glad igen, och det hjälpte ju, man gick ju direkt till datorn och fantisera om att man ser en själv sitter där på hästryggen och hoppa över fantastiga hinder eller att hästen gjorde sina snygga konster på dressyr banan, men när ma var såpas liten som 7-10år så trode man att hästen hoppade över dom stora hinderna på VM av sig själv och piaff, passage, piruett var något hästen kunde innan, men det var när man var liten det. 
Jag minns så väl att när jag spelade sjuk så jag kunde åka till mormor och morfar för dom har ju den finaste gård man någonsin skulle kunna tänka sig, lite renovering i ko-stallet och en hage stor som man inte kunde se slutet av den, det kunde ju inte vara så svårt att fixa, eller? 
Detta var ju redan förra året jag börja tjata på mormor och morfar (2011). Morfar sa inte så mycket om det utan det var mormor som var glasklar med sina "Nej!, det kommer inte vara några mer djur på denna gården utom katterna" men jag tjata och sa hur bra det skulle blir och det är inte alls så svårt att ta hand om hästar och så blir det lite liv på gården igen (Detta fick jag säga många,många,många gånger i flera veckor/månader eller tillockmed år? Hihi). Sedan kom detta lilla svaga Ja, okej då, som hördes tyst med en suck framför spisen hemma hos mormor och morfar och jag rusar fram till deras hemtelefon innan dom hinner säga något annat och ringer mamma och jag säger: 

-Mamma gissa vad jag får?, 

-Nä, vadå? sa mamma.
-JAG FÅR HA STALLPLATS HÄR PÅ MORMORS OCH MORFAS GÅRD!!! 
Det var tyst länge innan jag fick något svar och det lät inte så glatt heller, för ni förstår... Mamma hade tänkt ut detta, hon sa alltid "om du får ha stallplats hemma hos mormor och morfar så får du en egen häst" Mamma visste att mormor aldrig skulle säga "ja" men om man heter Michaéla och har en vilja av stål, då går det. Jag vet inte vad mamma sa efter detta, samtidigt så brydde jag mig inte heller, jag fick ju ha häst/ponny. Men det har varit mycket slit sedan dess, stallet var inte alls bara och "fixa" hagen vad det jobbigaste man kunde sätta upp och eltråden skar in i fingrarna när man skulle sätta upp tråden så att man fick blåser eller börja blöda även när man hade handskar på sig. Vi började med stallet vid september 2011 tror jag och blev helt klara när vi insåg att shit ?! vi har köpt häst. Så stallet blev klart och hagen lika så samma vecka som innan Zwever kom hem. Vid Oktober 28-2012 kom han hem till oss.
Första hästen/ponnyn brukade man vara typ, den var fin den tar vi! Ååh, kolla vad söt hen är, den köper vi! 
Men NEJ! sådan var inte jag. Jag tror att jag provred på totalt 4st hästar varav 2 var ponnyer och 2 var stor häst (Zwever var en av dom) som jag tänkte den var väll fin, är priset rimligt? vad har den gått? osv. Jag var otroligt kräsen när det gälde att köpa häst. 

 

1:a hästen jag provred var en irlänsk D-ponny connemara som var kritvit, 144 i mkh och var 5år som var nyimpordetad och hade inte gjord någon start i sverige men på filmen så var han hur talangfull som hellst! Så vi åkte ner till skåne  i okrober 2011 och han var helt underbar, men stallet var inte klart och han såldes snabbt som smör i solsken. 

2:a hästen var också en D-ponny, New Forest som var inte lika ung, född 2001 och var 148 i mkh. Jag har sett henne lite runt i krokarna i västra götalands området då dom bode hyffsat nära oss, i Trollhättan. Jag minns inte när vi provred henne men det var sensommar 2012 iallafall. Otroligt fin ponny måste jag säga! jag har alltid tyckt om den ponnyn! jättefin språngkurva och jag vet inte vilken nivå i dressyren hon låg på men otroligt fin dressyr ponny och hopp ponny! lyllo den som får den ponnyn. För att vi inte köpte henne var för att jag mätte mig alltid när jag skulle provrida ponny då jag var livrädd att jag skulle bli för lång för ponny. Vilket jag blev också.

När jag provred den vita connemaran så var jag 1,65m och när jag provred New Foresten så var jag 1.68m det var då jag insåg att jag kommer växa ur ponnyn för fort och det blir ju bara hemskt att köpa den sedan sälja den efter ett halvår. Så vi la ner att skaffa ponny och börja kolla runt lite på stor häst.

3. Hästen var en grå-skimmel valack nyimporterad ifrån holland, född 2006 och var 1,65 i mkh. Vi kollade på denna häst 9 september 2012 i Borås. Verkade jätte trevlig enligt ägaren och när vi väl kommer dit så ser vi en söt häst som sticka ut huvudet ut boxen och kollade nyfiket på oss. Den stod i ett ute stall så dom ledde in den i det stora stallet och var jättetrevlig, gosig osv men jag tyckte det var väldigt konstigt att dom hade dubbla paddar under sadeln? och när dom ledde ut han i paddocken så började dom longera honom först innan dom skulle sätta sig upp på honom. Han var jätte vild när dom longera, bocka, sparka, stegra, skena och vi hade redan bestänt oss, vi ville inte ha honom, men vi lät dom sitta upp för tanken slog ju att den var fin i ridningen. Men nej! hon som skulle hoppa upp kom halvägs upp i sadeln innan han slet sig och försöke få av henne vilket resultera att hon hamna på hästens rumpa och fick en spark i magen så att hon tappa andan. Dom frågade om dom skulle försöka igen men jag och mamma sa att vi inte ville ha honom och bad dom kolla upp om han har ont i ryggen eller något. 

Det kom en period som jag tänkte att nu när jag väl får köpa häst så finns det inga. Jag var ledsen och skrolla ner på första sidan på www.hästnet.se och ser den fjärde hästen som jag absolut ville titta på. 

4:de hästen är en svettfux med ljusare man och svans importerad ifrån holland men han kom till sverige som 2åring, född 2004 och var en kwpn tp. 1,68 i mkh. jag kollade på hans försäljnings video säkert minst 400-500 gånger och mamma var ju ganska trött på det här med att åka och kolla på en häst/ponny och alltid hitta ett fel. När jag visade denna snyggingen med snygga luftiga gångarter och hade ett piggare temprament och hoppade riktigt fint (när man kommade på vidion iallafall) det var det intrycket jag fick av honom, mamma sa att hon blev glad utav att kolla på honom men hon ville att vi skulle lungna oss, vi kollade ju på häst samma dag som jag hittade denna häst. Jag mejlade iallafall, vad skulle kunna hända? Jag berättade att jag hade mejlat på honom, mamma lät lite halv nöjd på ett possetivt sätt och sa " Okej! ". jag frågade lite saker och fick reda på det man ville veta om honom och det lät verkligen jättebra!  Vi bestämde första provridningen 16 september 2012, klockan 10 FM, tror det var och vi träffade hans ägare på gårdsplan som visade oss in till stallet, där stod en jätte läcker, söt och nyfiken häst på stallgången som hade rumpan emot oss men huvudet vänt och kollade med öronen rakt på oss och man blev aldedes varm i hjärtat när han kollade på det sättet. Vi gjorde iordning honom så satte hon upp först och det såg jätte snyggt ut och han värkade exakt som hon beskrev honom, pigg men känslig och lyssna bra för vikthjälperna, det var precis så det var. Jag var dödsnervös att hoppa upp, jag tycker det är jätte svårt att hoppa upp en helt främmande häst som är riden på ett sätt som jag inte är van med. Jag kan ju vara ärlig och säga att det gick inte alls bra. Det gick fort och det var okontrollerat och det fanns inte någon som alls broms och hanns stora gångarter också, ingen bra combo! 
När vi var klara så tackade vi för oss och sa att vi hör av oss. 
När vi åkte hem var jag först besviken, men efter en stund så blev jag arg, jag hade kunnat göra det bättre, så mycket bättre!! Åh, jag minns vad arg jag var så det första jag sa bara efter en bra stund av tystnad, det var "Jag vill/ska försöka en gång till" Mamma sa med en gång att hon inte tror att det kommer gå bättre, men hon gav mig en sista chans. Den 30 september så fick jag min andra chans och jag satt upp först och det började bra, det gick så mycket lättare andra gången än första, jag bestämde mig för hur jag skulle göra, jag tänkte ut allt innan jag gjorde något och jag tror alla blev iallafall lite förvånade men allra med jag! jag var så förvånad så det kändes som att det var två olika hästar jag provred. När denna gång var klar så var jag överlycklig, jag visste då! det var han jag ville ha! Mamma var nöjd och hon tyckte det såg bra ut, och det slank ut en mening ur mamma som sa " Detta kommer bli bra". Den 9 oktober gick han igenom besiktningen med blanka papper, vi skrev på ägarbytet, det var en riktigt trevlig familj som var med och skrev på. Efter att vi tackade för oss så jag fattade nog först inte att jag blev hästägare fören vi var påväg en liten bit hemmåt, men när jag väl förstod det så var jag nog världens lyckligaste person, jag grät av lycka, mamma blev först orolig tror jag men hon förstod nog väldig snabbt vad det var. Den 28 Oktoer kom han hem. Zwever! Den bästa hästen jag kunde få! Min största dröm hade gått i uppfyllelse!